onsdag 23 juni 2010

vandraren har ingenstans att gå...

Igår var jag ledig och i ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att gå på tur i de vackra norska fjällen. Enligt kartan var det en spatsertur i röldalsbygden, enligt mig var det vidrigt.

Inte vidrigt kanske men kjempehardt. Lite nedslående var det också att folk glatt rullade upp barnvagnar upp för fjället, med barn i.

Mitt mål var att komma upp på toppen och klappa snön men jag tyade inte och vände om strax innan målet, otroligt ogenomtänkt beslut. På det stora hela var det dock en trevlig dag och att gå nerför ett fjäll kan nog vara en av mina favoritaktiviteter hittils här i norge.

Lite bilder från det vidunderliga äventyret:

onsdag 16 juni 2010

norska för nybörjare

Efter inte ens en vecka i norge saknar jag redan allt som Sverige har att erbjuda, eller egentligen saknar jag väl att lyssna på ett språk som jag förstår. Jag hade blivit varnad om den märkliga dialekten i de här trakterna men det kom ändå som en chock att jag inte förstår ett schmack.

Men på en mer positiv not: Igår fick jag, kanske som första östgöte någonsin, höra att jag pratar så elegant. Det var flott.

Jobbet går bra men jag saknar någon slags struktur.

Just nu sitter jag på ett bibliotek i Odda och surfar. Här har jag idag spenderat min lediga dag till att fixa skattekort etc. En fantastiskt fin stad och kul med så mycket människor på en och samma plats.

Så här ser det ut i Röldal där jag bor. Helt okej.

fredag 11 juni 2010

norge, ready or not here i come!

Imorgon drar jag till norge för åtta veckors hårt arbeid. Det innebär att bloggen kommer ta lite av ett break under sommaren. Jag kommer förhoppningsvis ändå kunna skriva lite lägesrapporter så kika gärna in här lite då och då.

Till hösten är jag tillbaka med mer country så välkammad utter!

måndag 7 juni 2010

recension: playlist: the very best of the dixie chicks

I dagarna släppte Dixie Chicks ett samlingsalbum. Det består av ynka 12 låtar, men man kan ju inte gärna slänga in 52 låtar på ett samlingsalbum som det hade landat på om jag fick bestämma (det är så många låtar som chicksen har gjort och alla är ju helt fantastiska). För övrigt är det inte ett sedvanligt greatest hits album utan chicksens egna favoriter vilket är kul tycker jag.

Playlist: The Very Best Of The Dixie Chicks
1. Wide Open Spaces
2. You Were Mine
3. Sin Wagon
4. Cowboy Take Me Away
5. Let Him Fly
6. Long Time Gone
7. Landslide
8. Truth No. 2
9. The Long Way Around
10. Easy Silence
11. Not Ready to Make Nice
12. Lubbock or Leave It

Det var ett tag sedan jag lyssnade på den lite äldre Dixie Chicks-repertoaren och jag hade liksom hunnit glömma bort hur magiska dessa låtar är. Cowboy Take Me Away till exempel slog fullständigt knock out på mig, sicken grym låt. Truth No. 2 är också en favorit som jag även brukar förgylla mina grannars vardag med genom att spela skyhögt på gitarren.

Easy Silence kommer från trions senaste platta Taking The Long Way (2006) och är kanske den vackraste låten som någonsin komponerats.

Chicksen är extremt mycket country men för den sakens skull inte überreligiösa hillbilliebönder vilket är underbart befriande. Jesusfreaks och patriotiska rednecks finns det ju så det räcker och blir över inom den konservativa countrygenren.

Betyg: 6 (av 5)

fredag 4 juni 2010

fredagsmys - brandi carlile

Under våren har jag spelat Brandi Carliles senaste skiva flitigt här hemma. Musikstilen är inte mycket till country men jag gillar henne ändå.
Framförallt gillar jag hennes röst som det är gött riv i, men som även kan leverera rara falsettoner. Hon är också duktig på att skriva fina texter och så är ju såklart själva musiken också helt okej. Alla låtar har ett härligt ackompanjemang som består av nåt lustigt litet instrument. Det gör att varje låt blir helt unik. Till exempel finfina If There Was No You genomsyras av en plinkande liten gitarr (inte för att gitarr är något extraordinärt instrument kanske men ändå). Själva poängen är i alla fall att varje låt är genomtänkt ut i fingerspetsarna, och kvalitet uppskattas hos en finsmakare som jag själv.

Skivan heter Give Up The Ghost och rekommenderas starkt.

tisdag 1 juni 2010

gretchen wilson - i got your country right here


I Got Your Country Right Here är Gretchens fjärde studioalbum. Fjärde gången gillt tänkte hon och dumpade sina störiga skivbolagsdirektörer och fixade biffen helt själv, på eget bolag.

Ett jäkligt bra drag om ni frågar mig, för detta fjärde album är hennes solklart bästa. Det är en härlig blandning av tårdrypande ballader, honky tonk och Lynard Skynard-rock. Många artister hade förmodligen klantat till åtminstone en av dessa genrer men Gretchen klarar alla tre galant.

I honky tonk kategorin diggar jag särskilt The Earrings Song där hon i sedvanlig ordning spänner musklerna och muckar gräl med allt och alla:

So don't make me take my earrings out
Cause I'll show you what a catfight's all about
If you come waltzin' by once more
I'll drag your butt right out the door
So don't make me take my earrings out
(Ah-haw!)


Det är de här fantastiskt töntiga textraderna som gör att Gretchen Wilson har en stadig plats i mitt bultande countryhjärta.

Men det är inte bara tjo och tjim på hennes nya platta. På I'm Only Human överraskar hon med någon slags mjuk sida som jag inte riktigt trodde hon hade. Jag har kört den på repeat här hemma konstant i två månader och ännu inte tröttnat, vackert som attan. I'd Love To Be Your Last är också fin men lite väl puttinuttig för min smak.

Mer riv är det i Work Hard, Play Harder och Walk On Water och även om jag verkligen uppskattar de lugna låtarna på plattan så är det ju egentligen den här ruffiga stilen som är hennes grej.

Bra Gretch.

betyg: 4 (av 5)